Oavgjort för B-laget

Jag har i tre års tid åkt upp till Trollhättan med B-laget för att på Kamratgården försöka ta tre poäng av IFK, det har varit mycket svårt att åka nöjd därifrån, det går inte att slå dom.

Ibland har vi haft ett mycket starkt lag när vi kommit dit, vi har under dom föregående åren inte haft så mycket spelare att välja på och en hel del A-lagsspelare har varit med och försökt vinna, men det går inte att slå dom.

Andra gånger har vi åkt dit med ett väldigt ungt lag, jag minns när vi hade med sex pojklagsspelare och det är klart att vi förlorade, utan att vi gjorde någon dålig match men det går bara inte att slå dom.

Nästan vid varje tillfälle har IFK haft ett bra B-lag på benen, Tjomping har varit med varenda gång, han tycker nog att det är roligt att vinna mot oss verkar det som och det är klart.....det går inte att slå dom.

Igår var vi där igen, första seriematchen för året och det är ju lika bra att ta IFK borta direkt för det går ju inte att slå dom och då är ju den matchen gjord.

Vi åkte med ett hyfsat bra lag, Emil i mål naturligtvis, lite strul med utrustningen gjorde hans uppvärmning något stukad, lagledningens fel naturligtvis, ytterbackar var Mikael Andreasson och Peter Mattsson och i mitten spelade Martin Karlsson och Janne Svart.

Mittfältet från höger bestod av John Olofsson, Andres Mortensen, Markku Mustanoja och Mikael Bengtsson och i kedjan startade Medi och Jesper Älvenholm.

På bänken fanns, Tomas Älvenholm, Dick Müller och Sebastian Arvidsson.

IFK kom till start med ett mycket starkt lag, fyra från senaste A-lagsmatchen (div.3) och ett par A-lagsspelare till som är på väg tillbaka från skada, det såg inte vidare upplyftande ut på uppvärmningen men jag vet ju att det går ju ändå inte att slå dom.

När Jesper Älvenholm slog in sitt för kvällen första mål efter 10 minuter hade IFK redan satt två mellan benen på Emil efter mycket fina djupledspassningar och löpningar, vi var inte med alls i början, vi spelade dock upp oss och kom in i matchen på ett ganska bra sätt, John Olofsson hade öppen gata på högerkanten och han sprang som han aldrig gjort förr.

När  Jesper Älvenholm gjorde sitt för kvällen  andra mål i den 26 minuten då hade IFK redan gjort sitt tredje och det är klart att man inte var överraskad för det går ju inte att slå dom, vi tänkte att det blir väl 7-4 till IFK och då har vi ju gjort en hyfsad match ändå för det går ju inte att slå dom.

I pausen bytte vi ut Medi mot Tomas Älvenholm och genast ansattes IFKs något långsamma försvar för ett hårt tryck, bröderna satte hög press på IFK och ihop med Mikael Bengtsson som spelade en rak boll för Tomas att springa på, han kämpade sig förbi backen slog en boll rakt in i boxen och där kom brorsan med en kanon i nättaket, det stod 3-3 och vad skulle man tro, kan vi slå dom kanske, i det läget hade vi bra kontroll på matchen, IFK gjorde många byten in och ut under andra halvlek och kanske det fick dom ur rytmen för vi var klart på gång. Då hände det som inte fick hända, Markku fick till en brytning på mittplan som domaren tyckte var värt ett gult kort, eftersom Markku redan hade ett gult kort åkte han naturligtvis ut, det första kortet var det inget snack om, men det andra var en ren tavla från domaren och så gick det som det gick, det gick inte att slå dom, vi försökte, dom försökte men inga fler mål blev det,

Sebbe kom in i den sextionde minuten istället för Mikael och i ett sista försök att få in ett ledningsmål slängde vi in Dick i slutminuterna om vi skulle få en frispark högt upp, det fick vi men Dick sköt i muren, så kan det gå, och som sagt, det går inte att slå dom.

Några som bör nämnas från denna match är naturligtvis bröderna Älvenholm men också Andres som gjorde sin bästa B-lagsmatch någonsin, även Mikael Bengtsson var bra och så Johns första halvlek.

Vi är inte oroliga för fortsättningen för B-laget, vi har mycket folk och när IFK kommer till Ekaråsen i augusti, då ni, då är det dags att slå dom.

Till Huvudsidan