Lilla Edets IF – IFK Uddevalla 0-2 (0-2)

Laget:

             Berglund

Mike   Sölta   Berg Lundblad

        Rigge    Tersing

  Olsson   Anton     Tim

             Jonathan

Ers. Werme (in 65/Tim), Sjöblom (in 78/Sölta), Meddi (in 80/Tersing) Erlandsson, Freddan

Hemmapremiär på ett soligt Ekaråsen och en skaplig publiksiffra var trevliga inslag som långfredagen bjöd på. Vi kände innan matchen att idag skulle IFK Uddevalla få jobba hårt för poängen och vår uppladdning var fokuserad och koncentrerad. Vi börjar dock matchen lite nervöst och tafatt samtidigt som Uddevalla sätter en ordentlig fart i spelet. De är snabba och aggressiva och får ett tryck på oss omgående. Vårt passningsspel blir lidande av deras press och vi hittar sällan till rätt adress. Däremot skapar vi en hörna i inledningen som Sölta är nära att forcera in både en och två gånger, ett ledningsmål där hade inte gjort ont precis och kanske gett självförtroendet en kick i rätt riktning. Istället bjuder vi på deras ledningsmål en kvart in i matchen, när bollen glider ”under” Bergs fot och deras ytterforward blir fri och sätter 1-0 till IFK. Efter detta är vi illa ute en stund och Berglund får göra några bra räddningar och hålla oss kvar i matchen men i 34:e räddar han en boll som vi ej får iväg från boxen och de sätter 2-0. I paus ändrar vi uppställning och justerar om mittfältspositionerna för att få lite bättre grepp om mittfältet och jag tycker att vi lyckas bra med detta. Vi kommer närmare IFK och får lite mer att säga till om. Dock skapar vi inte tillräckligt farliga lägen för att komma närmare målmässigt utan vi är fortfarande sargade av för låg tro på vår egen förmåga i offensiven och de visar sig genom att vi inte vågar suga in boll, utmana och driva på in mot box på det sätt jag/vi vill att vi ska göra. Men positivt med andra halvlek är att det är bättre aggressivitet och bättre positioner och det är det vi får ta med oss till nästa match. Sen måste vårt försvarsspel över hela banan bli bättre, det har vi i oss men det klaffar inte just nu och anfallsspelet brukar dyka upp när det övriga är på plats så därför så är det bara hårt arbete framöver som gäller, inget annat!

Men visst f-n är det tungt just nu, det kan jag lova och när man brinner för något och det inte går som man tänkt sig då blir man frustrerad. Men vi har tid på oss att reparera saker och ting, 20 matcher närmare bestämt, hade dessa två förluster kommit i typ omgång 6-7 säg så hade det säkert låtit annorlunda. Sen älskar jag det engagemang som nu visar sig i LEIF. Är man så extremt ”Italienfrälst” som jag också, då gillar man passionen och lidelsen som fotboll kan ge och vi som sysslar med fotboll vi vill nästan alla befinna oss där andra människor bryr sig om hur det går och har synpunkter, hade ingen brytt sig hade de varit för jäkla trist! Det inspirerar oss som grupp och det är i motgång som fröet till utveckling börjar växa och när det väl vänder uppskattar man medgången på betydligt fler sätt än om allt bara gått som en dans på rosor.

Nu tar vi några dagars påskledigt innan U-laget går in i serien på annandagen hemma mot Holmalund kl.17.00. Nästa lördag på Valborgsmässoafton väntar Väster på bortaplan och då får vi hoppas det kan ”spraka och glöda” likt en Valborgseld om oss. Det behöver vi nu!

Ciao!